SVD skriver i gårdagens bilaga "min helg" om upppiffade Aladdin nere vid Norra Bantorget, i dag Le Bon Palais. Känner mig tvungen att kommentera några citat från artikeln:
"för den som passerat 30-strecket kan dessa trendiga fester börja kännas stökiga och tröttsamma"
Försök inte intala mig att det skulle vara så vidare mer sofistikerat, lugnt och trevligt på detta ställe. En finlandsbåt-feeling verkar osa kraftigt över stället hur mycket man än polerar!
Angående att de spelar mest 70- och 80-talslåtar:
"...men om man varit med ett tag så är det den musiken man vill höra"
Vad är det för idioter som vill höra gammalt skit om och om igen. Och vad är det som säger att "om man varit med ett tag" så vill man höra gamla låtar. Det är väl de som inte varit med ett tag på nattlivsscenen som är livrädda för att dansa till något annat än det de känner igen.
Till sist så undrar jag om 39-åriga redaktören Maud Lindholm och hennes inledande krönika i tidningen om dans och nattliv är ironi? I så fall är det riktigt roligt. Annars tragiskt.
(tyvärr kunde jag inte länka till artikeln eftersom SVD, såsom ofta, inte lagt upp något)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar