Det är lika bra att ta det från början och den långa versionen:
Urminnes tider sedan närmare bestämt 1993 gjorde jag, Krister och John vår första 12". Vi bekostade den själva. Vi krängde den på olika skivaffärer runt om i stan. Glad i hågen drog jag även över till London med 150 stycken. Skulle hälsa på Mathias som precis börjat på St Martin, och passa på och kränga av ett gäng...."tunes". Det gick bra. Fick iväg en del på Unity, Black Market mfl. Fick även tips om ett distributions bolag - Great Assett. På måndagen i denna London-vecka drog jag och Mathias över till GA. Ville få dem att köpa resterande cirka 80 skivor. Vi blev invisade till Bossen av några, fortfarande sen helgens bravader, halv-E:ade snubbar. De jobbade med distributionen och det var ett jävla tjatter på dem. För att förstå situationen när jag och Mathias senare satt bakom ett sjukt stort murrigt gammalt skrivbord med en rödlätt, rejält sliten skivbolagsboss (typ han rapparen i Stereo MC's) kan man tänka sig Snatch, Lockstock.
Mathias hade följt med för lite stöd och hade redan efter ett halvår lagt till sig med en rejäl Cockney-dialekt. Bossen trodde till en början att Mathias var Engelsman. Såklart, det finns inte några andra på hela planeten än Engelsmän från London som har Cockney-dialekt. I hans värld. Efter en stund gick det upp för honom att Mathias faktiskt var Svensk!!! Och de bevingade ord han brölade ut, förvåningen i hans ansikte, nästan lite förbannad...
- A SWEDE WITH A COCKNEY ACCENT!!!??? (typ en liknande känsla som när man fick höra att E-type skulle få gå med i Skönhetsrådet)...Han köpte skivorna iaf och han gillade låtarna så mycket att han ville göra en skiva med oss. För enkelhetens skulle kunde vi behålla några av låtarna från den första men kanske komplettera med en ny låt. Det var bara att åka hem och snickra på en ny låt och sedan skicka över en DAT med alla låtarna. Dealen fick vi handskrivet på ett papper. Det kändes halv-skumt redan här men vad faan. Vi hade ju inte så mycket att förlora och för oss 20 någonting med endast house och rave i huvudet så var det perfekt.
Vi skickade över DAT:en med låtarna och ett par månader senare ramlade 3 White labels ner i lådan. Med våra låtar på. Och en sticker på papperpåsen som sa - Tiger 2.
Sedan hörde vi inte ett dugg mer.
Jag försökte ringa ett antal gånger men kom aldrig i kontakt med någon. Fick endast prata med någon sekreterare. Krister åkte förbi GA vid en London-resa något år senare. Det visade sig att de gått i kånken.
Tills nu.
Vi har självklart under dessa år undrat vad som hände med denna skiva. Gavs den ut under annat namn eller vårt namn? Hur många ex osv...
Nu har en holländare som kallar sig Burpie lagt in information på Discogs om en tolva som heter Percussions, Tiger 2 och gruppnamnet In-Side, alltså ett av våra alias vi proddade musik under. Och det viktigaste av allt - Det är Ron Bazelli som är producent på skivan. Ron Bazelli var något vi hittade på för att det skulle låta coolt. Typ Victor Simonelli som var en stor idol för oss just då.
Låtnamnen är också våra. Nu återstår bara att maila Burpie och be honom scanna in labeln.
Underbart skönt att få detta på plats...
Mathias är för övrigt fortfarande en cool kille, småbarnspappa som en själv numera och har ett nytt band i pop/rocksvängen - The Bell. De har precis släppt en skiva. Låten "I am history" är riktigt bra, kan gå långt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
koooooooool
Ohh Tung Story!!
Skicka en kommentar